Utekatter
Våra två katter är vana att leva ett stillsamt liv inomhus, något jag tror de trivs ganska bra med. Visst har den ena av dem, Måns, gjort små rymningsförsök ibland. Det längsta av dem var när han hoppade ut från ett fönster på andra våningen och var ute och sprang i någon timme. Vid ett annat tillfälle drog han iväg ut i 25 minusgrader och snö, bara för att springa upp för grannens trappa och sätta sig och jama utanför dennes dörr och invänta hämtning av sin matte.
Trots att jag tror att de har det ganska bra som innekatter har ett dåligt samvete gnagt i mig; de kanske skulle vara lyckligare ute? Så nu har jag skaffat två kattselar med tillhörande linor för att de små liven äntligen ska kunna få lite utevistelse! (Att släppa ut dem vind för våg är för mig otänkbart med tanke på alla andra katter, hundar och trafik i området. )
Tänk vad lyckliga de ska bli" trodde jag glatt! Mina älsklingar ska få känna gräs under sina söta små tassar! Jag förankrade glatt linor med tillhörande katter i torkvindan och väntade på att mina små killar, skulle se lite nöjda ut! Trodde jag... Måns går med på att vara ute en kort stund, sedan sitter han och jamar högljutt och vill gå in alternativt sitta i någons knä. Austin verkar visserligen gilla livet ute, men han har lite problem med att gå iförd sele. Han går två steg, sedan blir det någon sorts kullerbytta, för att sedan hasa sig framåt lite, det blir i och för sig bättre och bättre med övning, men än så länge trivs han bäst med att sitta och titta lite försynt.
Men så fick matte en lysande ide: det kanske är just gräset som är problemet? Jag hämtade en liten handduk och placerde på gräsmattan, vips så satt det två katter och trängdes på den röda handuken! Måns slutade genast jama ihärdigt utan lade sig tillrätta och Austin gjorde detsamma... De "riktiga" utekatterna i grannskapet smög omkring och iakttog de båda meskatterna som förnöjt låg på sin röda handduk i gräset... l
Trots att jag tror att de har det ganska bra som innekatter har ett dåligt samvete gnagt i mig; de kanske skulle vara lyckligare ute? Så nu har jag skaffat två kattselar med tillhörande linor för att de små liven äntligen ska kunna få lite utevistelse! (Att släppa ut dem vind för våg är för mig otänkbart med tanke på alla andra katter, hundar och trafik i området. )
Tänk vad lyckliga de ska bli" trodde jag glatt! Mina älsklingar ska få känna gräs under sina söta små tassar! Jag förankrade glatt linor med tillhörande katter i torkvindan och väntade på att mina små killar, skulle se lite nöjda ut! Trodde jag... Måns går med på att vara ute en kort stund, sedan sitter han och jamar högljutt och vill gå in alternativt sitta i någons knä. Austin verkar visserligen gilla livet ute, men han har lite problem med att gå iförd sele. Han går två steg, sedan blir det någon sorts kullerbytta, för att sedan hasa sig framåt lite, det blir i och för sig bättre och bättre med övning, men än så länge trivs han bäst med att sitta och titta lite försynt.
Men så fick matte en lysande ide: det kanske är just gräset som är problemet? Jag hämtade en liten handduk och placerde på gräsmattan, vips så satt det två katter och trängdes på den röda handuken! Måns slutade genast jama ihärdigt utan lade sig tillrätta och Austin gjorde detsamma... De "riktiga" utekatterna i grannskapet smög omkring och iakttog de båda meskatterna som förnöjt låg på sin röda handduk i gräset... l
Kommentarer
Trackback
